I de flesta skolor ska eleverna fortfarande sitta stilla på lektionerna. Klassläraren Johanna Pipping-Arrakoski vid Mattlidens skola i Esbo anser att det här är gammalmodigt och planerar därför lite annorlunda lektioner.

På hennes lektioner får man både kunskap och motion.

Klassläraren Johanna Pipping-Arrakoski. Johanna Pipping-Arrakoski, klasslärare i Mattlidens skola i Esbo. Bild: Yle

- Vi måste tänka om. Skolan är inte som den var för 20 år sedan. I den här skolan har vi haft 75 minuter långa lektioner redan några år och det betyder att läraren måste tänka om på sina lektioner. En elev kan inte sitta stilla i 75 minuter, säger Pipping-Arrakoski, som är klasslärare för årskurs fem.

Mia Beijar, åk 5 i Mattlidens skola. Mia Beijar, åk 5 i Mattlidens skola. Bild: Yle

Eleverna blir piggare

Ibland har hon pausgymnastik eller avslappningsövningar under lektionerna och ibland har hon lektionerna utomhus. Hennes elever är levande bevis på att hon har valt rätt metoder.

Henri Suihko, åk 5 i Mattlidens skola. Henri Suihko, åk 5 i Mattlidens skola. Bild: Yle

- Jag tycker jättemycket om utelektioner för man får röra på sig. Man blir lite piggare, för när man är inne blir man trött då man bara ska sitta och jobba. Här blir jag gladare och orkar röra på mig mera, säger Mia Beijar som går i Pipping-Arrakoskis klass.

Hanna Indrenius-Zalewski, åk 5 i Mattlidens skola. Hanna Indrenius-Zalewski, åk 5 i Mattlidens skola. Bild: Yle

Och Henri Suihko från samma klass håller med.

- Utelektionerna är faktiskt helt roliga för här får man röra på sig och det är lite som en gymnastiklektion på samma gång, säger Suihko.

Han tycker att det är skönt med frisk luft och att inte alltid vara bunden till en undervisningsbok.

- När man är ute är man också friare och då är man på bättre humör, säger han.

Hanna Indrenius-Zalewski går i samma klass och hon blir också piggare då lektionerna hålls utomhus.

- Vi får röra på oss mera och behöver inte sitta så länge, säger Indrenius-Zalewski.

Hon tycker också om att ha grupparbete utomhus - det är lättare att prata med varandra utan att störa andra.

- Ibland om jag är jättetrött så är det roligare att vara ute och skratta mycket och sådant, säger hon.

Barnen förstår inte alltid att de också lär sig något

Pipping-Arrakoski säger att barnen kanske inte alltid förstår att de lär sig något samtidigt som de leker.

- De tror att det bara är lek och skoj, men de lär sig hela tiden och får dessutom röra på sig och andas frisk luft.

Bättre koncentration efter lektioner utomhus

Efter en dos frisk luft och lite motion är det lättare att hitta lugnet som behövs för andra saker.

- Jag märker att följande lektion blir lugn, eleverna är koncentrerade och jag får ut det jag behöver. Därför brukar jag alltid satsa på att ha till exempel matematik efter en lektion utomhus. Det fungerar jättebra, säger hon.

Pipping-Arrakoski tycker själv om att röra på sig och det är en hjärtesak för henne att se till att eleverna också får göra det.

- Det handlar också om inlärning och det att jag har läst mycket forskning om hur viktigt det är att barnen rör på sig i sin inlärning. Det finns också forsning som säger att rörelse befrämjar inlärningen. Och det tror jag också.

En timme motion är för lite

Enligt de finländska rekommendationerna borde skolbarnen röra på sig minst en timme per dag. Pipping-Arrakoski tycker att en timme motion är alldeles för lite och att man i stället för att försöka öka på rörligheten borde fokusera på att minska sittandet så mycket som möjligt.

- Det finns forskning som säger att man är något rörlig i dagis. Men vid sjuårsåldern ser man en markant skillnad då rörelseaktiviteten går neråt. Och så går den ännu mera neråt när man kommer upp i högstadieåldern.

Hon rekommenderar metoderna till andra lärare. Och vill man följa hennes exempel är det bara att försöka tills man lyckas.

- Man gör sina misstag och lär sig av dem och på det sättet kommer man vidare, så är det bara.

Vi finländare sitter drygt nio timmar om dagen. Det är i snitt tre fjärdedelar av vår vakna tid. Sitter vi stilla flera timmar om dagen ökar dödsrisken rejält.

Att byta jobb är inte alltid möjligt men vi kan i alla fall göra det bästa av situationen. Det allra viktigaste är att vi tar regelbundna pauser, berättar företagsfysioterapeut Cathlene Andersson.

- Vi sitter för långa pass och gör ingenting annat än bara sitter. Både på arbetsplatsen och hemma.

Att luta sig bakåt och njuta är ett tacksamt tips. Det ska också vara skönt att sitta Bild: Yle/Berislav Jurisic

Kroppen ger fel signaler

Vi märker inte alltid att vi sitter fel, berättar Andersson.

- Vi har ett muskelminne som registrerar hur vi sitter. Sitter vi fel registreras det ändå av muskelminnet och får oss att tro att vi sitter bra. Det leder i sin tur till att vi inte kommer ihåg att kontrollera hur vi sitter. Vi borde ha regelbundna pauser som bryter mönstret så det inte bildas ett minne av att vi sitter dåligt.

Exempel på en dålig ställning. Arbetsfysioterapeut Cathlene Andersson testar olika stolar Bild: yle/Berislav Jurisic

- Vi behöver inte vara i jättegod form. Det kan också handla om en långsam rörelse. Huvudsaken är att vi rör på oss med jämna mellanrum.

Sitter du mycket - sitt rätt

Är man osäker på hur man skall sitta, på vilken höjd bordet ska vara och hur man skall ställa in sin stol kan en företagsfysioterapeut hjälpa till.

Karina Korhonen sitter hela dagen i sitt arbete inom försäkringsbranchen. Hon har ofta bytt plats på jobbet och känner av det i form av ont i nacken.

Karina Korhonen har lärt sig att sitta rätt Karina Korhonen tycker att hon sitter för mycket Bild: yle/Berislav Jurisic

Allt från på vilken höjd datorskärmen är och hurdana glasögon man har till arbetsstolens inställningsmöjligheter går Andersson igenom tillsammans med Korhonen.

- Jag vet att jag borde röra på mig mer både på jobbet och hemma men det är lättare sagt än gjort. Jag har suttit i 17 år och jag har blivit van.

Lär dig sitta rätt

56 seconds

Spela upp klipp på Arenan: Lär dig sitta rätt

Monica Björkell- Ruhl har en son med en unik kromosomavvikelse. Ständig sömnbrist, oro och utebliven hjälp gjorde att hon brände ut sig. Det krävdes en barnskyddsanmälan innan Monica togs på allvar. I Samtal om livet berättar Monica om sin väg tillbaka och hur det känns när pusselbitarna äntligen faller på plats.

Monicas och hennes man Raffes son, snart sjuårige Mika, föddes med ett allvarligt hjärtfel. När han var fyra månader gammal blev han opererad. Utan operation skulle han inte ha överlevt. Men sjukdomarna tog inte slut i och med den omfattande hjärtoperationen.

Ganska snart uppdagades att Mika har svår astma, en lindrig utvecklingsstörning, nedsatt syn och hörsel.

Monica hade ständigt en känsla av att mattan drogs undan hennes fötter. Hon minns de återkommande resorna mellan sjukhuset och hemmet och oron för vad som egentligen händer med Mika.

- Det låter ganska hemskt att säga att det var mitt barn som brände ut mig, men det är naturligtvis lite mer komplicerat. Felet ligger kanske i samhällets byråkrati och omgivningens attityd.

Dessutom beskriver Monica sig själv som en känslig person som vill mycket och har svårt att säga nej.

Det kändes helt okej att skriva under en barnskyddsanmälan där jag anmälde mig själv

Mika har en unik kromosomavvikelse. Det finns ingen annan människa med samma kromosomavvikelse och därför finns det inte heller någon tidigare forskning eller litteratur att ty sig till.

- För läkarna fanns det inget att jämföra med och jag kunde inte läsa om andra i samma situation. Man var ganska ensam.

- Trots att hjärtoperationen var komplicerad så har den i slutändan känts som den lättaste. Läkarna hittade hela tiden nya symptom, sjukdomar eller skador. Mika var ofta varit väldigt sjuk, vilket ledde till at vi inte fick några ordentliga rutiner.

Från utbrändhet...

Bristen på rutiner gjorde att dygnsrytmen rubbades. Mika kunde vakna till en ny dag klockan ett, två eller tre på natten. Och det här stadiet gick inte över.

- Om man inte får sova på flera år blir man som en zombie. Så gick det för mig. Plus den ständiga oron för att Mika inte skulle klara av alla nya sjukdomar.

Monica hade gått en längre tid hos en psykolog, men en fredag i november 2011 kom väggen emot.

- Jag gick tidigt i säng eftersom jag var helt slut. När jag vaknade kände jag bara att jag inte orkar stiga upp.

Läkaren på psykjouren insåg snabbt att Monica behövde hjälp. Hon fick en remiss till avdelningen för affektiva störningar, en öppen avdelning där Monica kunde vila ut.

- Jag var där i drygt tre veckor och efter det var jag ännu en tid på dagavdelningen.

Under den här tiden träffade Monica andra med depression, ångest och olika utbrändhetssymptom. Hon fick vila och äta regelbundet. Monica gick i terapi, deltog i olika samtalsgrupper, träffade läkare och annan sjukvårdspersonal. Monica fick lära sig att ta hand om sig själv för att orka med andra.

... till tillfrisknande

Det allra bästa var att familjen Björkell-Ruhl fick hemservice. Familjen hade tidvis hemservice när Mika var riktigt liten, men den togs bort.

- Det hemska var att vi skulle behövt den här hemservicen långt tidigare, men jag fick alltid höra att hemservicen var för familjer i kris. Vad var vi då?

Det krävdes en barnskyddsanmälan för att Monica och hennes familj skulle få tillbaka hemservicen.

- Det kändes helt okej att skriva under en barnskyddsanmälan där jag anmälde mig själv. Jag var orolig för mitt barn. Min läkare gav rådet och efter anmälan fick vi hemservice.

Monica fick fortsätta gå regelbundet hos en psykiater och psykiatrisk sköterska. Dessutom fick hon nya mediciner.

- Det är nog kombinationen av vila, mediciner och samtalsstöd som gör att man kan tillfriskna och hållas frisk.

- Det är som ett stort, minst tvåtusenbitars pussel när alla bitar faller på plats.

Monica fick också hjälp av en stödperson från den psykosociala föreningen Sympati.

Föreningsliv och engagemang

Monica Björkell-Ruhl har också engagerat sig i föreningslivet. Hon är föreningskoordinator för Bamsegruppen, en stödförening för föräldrar till barn med specialbehov. Den här föreningen har Monica grundat eftersom hon upplever att det inte fanns något kontaktnät för människor i samma situation som hon. Föreningen, som grundades 2009, har idag omkring hundra medlemmar.

Monica har också utbildat sig till coach eftersom hon idag känner att hon är stark nog för att hjälpa andra. Men hennes huvudsakliga jobb är att vara närståendevårdare till Mika.

Mika går i dag i skola i en specialanpassad klass. Han är glad, envis, social och nyfiken. Men han är känslig för bland annat höga ljud.

- Han har gått jättemycket framåt, men han behöver övervakning och att man är bredvid honom.

Det tyngsta i dag är andra människors bemötande och känslan av att folk inte förstår.

- Det händer att Mika får ett raseriutbrott till exempel i ett köpcentrum. Reaktionen av andra är ofta ”har du inte uppfostrat ditt barn bättre”. Ibland kommer folk fram till mig och frågar om jag har märkt att mitt barn ligger på golvet och skriker. Jo, jag märker det, men just då är han inte mottaglig för några lugnande ord eller goda råd. Det bästa är att ge honom tid.

- Människornas blick säger mer än tusen ord. Det kan förstås också vara min egen känsla av att andra har en viss attityd. ”Där ser man att barnet inte har någon uppfostran” är tyvärr något jag hört rätt många gånger.

Parförhållandet

I Samtal om livet med Monica Björkell-Ruhl går vi också in på maken Raffe. När vi träffades var Raffe i Tyskland på besök hos sin pappa. Monica berättar att föräldraskapet har varit tungt för Raffe också. I hans fall har det varit jobbigt eftersom sonen har tytt sig så starkt till Monica. När Monica insjuknade föll allt ansvar på Raffe.

-Mika var då väldigt fäst och fast vid mig. I dag är deras förhållande bättre.

Också parförhållandet har utsatts för en hel del påfrestningar. När Monica och Raffe träffades bodde Raffe i Gambia. Parets plan var att bo såväl i Finland som i Gambia, något som skulle varit fullt möjligt tack vare Raffes jobb som frilansöversättare. Men när Mika föddes omkullkastades de här planerna.

- För Raffe var det svårt att anpassa sig till ett liv enbart i Finland. Han upplevde att Finland var allt annat än gästvänligt och hade svårt att integrera sig här. Men nu börjar också han se de goda sidorna i Finland.

- Anpassningssvårigheterna och Mikas sjukdomar och avståndstagande har säkert gjort att Raffe varit rätt nere han också.

- Så vi har gått i parterapi, parförhållandekurser och familjerådgivning, allt för att växa och överleva som familj.

I dag tror Monica att hennes man också mår bättre. Han har bland annat startat en volleybollförening där han träffar likasinnade.

- Bamsegruppen har kanske inte riktigt varit hans grej, trots att han deltagit i många träffar.

Monica ser idag ljusare på framtiden. Mika gör stora framsteg och familjen mår bättre. Monica känner sig stark.

Monica Björkell-Ruhl med sonen Mikael Ruhl Bild: privat

- Jag har kommit till insikten att alla har sin väg att gå och ingen väg är sämre.

Monica har funnit mycket styrka i en text skriven av Emily Perl Kingsley. Den heter Welcome to Holland. Bland annat här hittar du den svenska översättningen.

- Även om man bränner sig ibland så gör det inte att man dör helt och hållet. Det är bara att stiga upp och försöka igen.

Hör mera om Monica Björkell-Ruhl i Samtal om livet torsdagen den 9 oktober kl 13.03 och lördagen den 11 oktober kl 20.03.

Att kunna stå och jobba vid sitt skrivbord kan betyda skillnaden mellan en sjuk och frisk rygg. Höjbara och sänkbara skrivbord börjar nu allt mera vinna terräng på många arbetsplatser.

Sadelstol och justerbart skrivbord är det som gäller för företagsläkare Mikko Tenhu. Läkare på sin mottagning Bild: Yle/Mikael Kokkola

– Under en arbetsdag försöker jag stå ungefär en fjärdedel av tiden, säger Metsämäki. Det skonar min kropp.

– Jag är inte mera lika spänd i övre delen av ryggen som förr. Tillsammans med sadelstolen blir det att hålla en naturlig ställning.

På hennes arbetsplats, bildningsväsendet i Borgå, har många kollegor visat intresse för hennes höjbara skrivbord.

– Det här gäller speciellt de som har svårigheter med sina ryggar, säger Janita Metsämäki.

Sitta eller stå på kontoret?

55 seconds

Spela upp klipp på Arenan: Sitta eller stå på kontoret?

– Att stå är ju bra för blodcirkulationen och framförallt för mellankotskivorna i korsryggen, säger företagsläkaren Mikko Tenhu vid Borgå läkarcentral.

Själv sitter han på en sadelstol vid ett höjbart bord på sin mottagning.

– I de fall då arbetsbord förnyas lönar det sig nog att satsa på moderna höjbara bord, prisskillnaden är inte så stor.

Läs också: Lär dig sitta rätt

Vi sitter alldeles för mycket. I dagens samhälle tillbringar vi största delen av dagen med att sitta. Först på arbetet eller i skolan, sedan framför tv:n eller på sociala medier.

Visst vet vi om det, och många går på jumpa för att hållas i form. Då Anki och Svante Strömborg för tjugo år sedan grundade Sports Gym i Pargas, märkte de snabbt att folk var intresserade av mer än bara gymmet. Folk ville ha gemensamma träningspass.

Den första jumpan var mag- och bakjumpa, och den har hängt med ända sedan dess. På samma tid, samma dag, med samma namn. Och med Anki som instruktör.

– Då kanske det mycket handlade om att pröva på något nytt, på gruppträningen, minns instruktören Anki Strömborg. I dag är folk väldigt hälsomedvetna. De vill röra på sig och känner att de mår bra av att träna.

Från att ha varit en basjumpa har mag- och bakjumpan utvecklats med inslag av zumba, mambo och andra latino-inspirerade pass. Det finns en pulshöjande del, stegkombinationer och muskelövningar.
– Då jobbar du med de stora muskelgrupperna, framför allt rumpan och låren, men också hela bålen. Den är superviktig för all rörelse överhuvudtaget. Eller också om du inte rör på dig. Sitter du stilla är det ännu viktigare att träna den.

Trots att kunderna inte direkt talar om problem med sina ryggar, magar och bakar, så märks det nog att vi sitter väldigt mycket.

Hjälper det ens att motionera?

Men forskningen visar nu att sittandet i sig orsakar sådana hälsorisker som inte går att kompensera. En stillasittande livsstil kan inte åtgärdas bara genom att motionera extra mycket.

Strömborg vet ändå att de som är med om mag- och bakjumpan, de är inga soffpotatisar som på kvällen springer på gym bara för att få gott samvete.

Anki Strömborg Anki Strömborg Bild: Yle/Dmitri Volgin

Just för att ge variation och inspiration så startar gymmen rätt ofta nya motionspass. Ibland verkar det som om det enbart är namnet som är det nya, eller så är det en kombination av tidigare populära träningspass.

I Pargas vill man i och för sig hänga med i allra senaste gymtrenderna, men då måste det faktiskt vara något nytt. På måndag (6.10) börjar därför höstens enda stora nyhet, ett pass i crossnature, där träningen sker utomhus, med naturliga hinder och med naturen i sig som gym. Och träningen sker regelbundet året om, oberoende av väder.
– Om det ösregnar så ösregnar det.

Programmet Närbild på Yle Fem handlar på måndag (6.10) om hur vi sitter oss till döds. Programmet börjar klockan 20.

Läs också: Livsfarligt att sitta stilla. Soffpotatisar värst utsatta.

Taxichufförens arbete innebär en hel del sittande varefter axlar och rygg kräver massage och läkarhjälp.

- Längsta köran som jag haft är väl till Jyväskylä. Och för en tid sedan blev det en resa till Björneborg. Det tär på ryggen och känns i låren då man sitter länge. I synnerhet om man inte har möjlighet att stiga ur och sträcka på sig emellanåt.

Taxiföretagare Mats Welander har suttit bakom ratten i över 20 år. Den gula skylten tänds mestadels på hemorten Hangö men kunderna kan i princip föra honom över hela landet.

- Vårt verksamhetsområde är hela Finland. Förutom Åland, dit har vi ingenting att göra. Oftast kör man ju i hemknutarna eller till Lojo och Helsingfors men visst händer det att det blir längre resor.

Smärtor i ryggen

Hans stillasittande yrke kräver insatser av kiropraktor och ibland även läkare. Det är i första hand ryggen som måste masseras, liksom axlarna.

- Man borde ju ta sig i kragen och röra på sig mera men det är inte alltid det blir av. Vi satt just på stationen med killarna och konstaterade att man är ganska slut när man kommer hem efter en lång dag. Då är det vila och mat som gäller. Själv försöker jag simma två gånger i veckan, det gör gott.

Det gäller också att hantera tungt bagage och kappsäckar som ska lyftas in i bilen på rätt sätt. Man måste böja benen och sedan lyfta, påminner Mats Welander.

- Jag vet ju det där men ibland glömmer man och böjer sig fram och lyfter med raka ben. Då har det hänt att det knakat till i ryggen och nästa adress är massörens. Det man oroar sig för är om ryggen ska hålla hela ens yrkesverksamma liv? Om man inte sköter om sig så är faran att man får skador som inte går att reparera.

Privat undviker Welander att sätta sig i bilen. På sin lediga tid cyklar han eller promenerar.

Mera om arbetsrelaterade skador av ett stillasittande jobb blir det i Närbild den 6 oktober.

På Drumsöföretaget Futurice har man plockat in löpmattor till kontoret för personalen, för att motivera till motion. De rörelserutiner vi lär oss som barn är svåra att ändra på i vuxenlivet, då många sitter still alldeles för mycket.

Kai Inkinen är själv en ivrig motionär, och uppskattar att konsultföretaget han jobbar för erbjuder olika former av motionsverksamhet under dagen.

-Det finns något för alla, man behöver inte vara triathlonist för att jobba här. Senast köpte vi några löpmattor till kontoret så att programkodarna kan ta med sig laptoppen och jobba samtidigt som de går på den, berättar Inkinen.

Arbetsgivaren ordnar även gemensamma tillfällen för de anställda att motionera tillsammans.

-Det är ett bra sätt att lära känna kollegorna bättre. Man talar om annat än bara kodning eller sajter som har fallit, säger han och nämner gemensamma bodypumptimmar på det närliggande gymmet som exempel.

Börja arbetsdagen med bastu

En annan sak som Kai Inkinen tror att bidrar till en hälsosam livsstil är att bastun står varm om morgnarna.

-Det går jättebra att cykla till jobbet när man vet att den varma bastun väntar, säger Inkinen som dagligen cyklar till kontoret som befinner sig på det vindpinade Hallonnäset på Drumsö.

Som konsult jobbar han ofta hos kunden och tar sig även dit med cykel.

-Det har skett en attitydförändring, förr ansåg man att konsulter inte skulle ha rätt att använda sociala utrymmen på värdföretaget, men det har som tur förändrats.

Internationella undersökningar visar att vi nutidsmänniskor dör i förtid för att vi sitter för mycket. Mats Welander, som är taxichaufför i Hangö har tagit de här uppgifterna på allvar. Han känner tidvis av sitt jobb i både ryggen och låren.

Taxichaufför Mats Welander Bild: YLE/Malin Lindholm

- Man har trott att man genom att fylla en viss motionskvot kan få ut det positiva av motionen, men forskning har visat att stillasittande äter upp de positiva effekterna av att röra på sig. Man kan alltså inte kompensera ett stort stillasittande med lite motion, säger docenten i medicin Bo Isomaa i Jakobstad.

Hjärt- och kärlsjukdomar, bröstcancer och tjocktarmscancer är sjukdomar som mer eller mindre hör ihop med stillasittande och för lite motion.

Bo Isomaa Bild: Yle/Barbro Westerberg

Rör på dig också när du sitter

Redan för 50 år sedan var man orolig för att vi satt för mycket och folk uppmanades att gymnastisera mera. Än i dag samlas kvinnor i alla åldrar för att hålla rygg, axlar, mage, bak och lår i skick.

Anki Strömborg leder mage- och bakjumpa i Pargas Bild: Yle/Dmitri Volgin

Trots den oroväckande forskningen om vad för mycket stillasittande gör med oss, kan man motverka de negativa konsekvenserna relativt lätt. Företagsfysioterapeuten Cathlene Andersson i Borgå talar sig varm för regelbundna pauser i sittandet.

Arbetsfysioterapeut Cathlene Andersson justerar stolen Bild: yle/Berislav Jurisic

Det ska börjas i tid

För att lära sig att röra på sig på ett sunt sätt, borde man fungera som ett barn under skolåldern. Ändå lär vi barnen sitta stilla tidigt i livet. Barnen förs med bil eller buss till skolan. Väl framme sitter de på lektionerna, under luncherna och ibland också på rasterna.

Årskurs fem i Mattlidens skola i Esbo har tänkt om. Här hålls en stor del av lektionerna utomhus.

Johanna Pipping-Arrakoski, klasslärare i Mattlidens skola i Esbo. Bild: Yle

- Jag tycker att det är ett gammalmodigt tänkande, att vi måste tänka om. Skolan är inte som den var för 20 år sedan, säger hon. Rörelse befrämjar dessutom inlärningen.

Närbild måndag 6.10.2014 i Yle Fem.

Rädslan för den dödliga ebolasjukdomen ökar i världen. Över 3 400 personer har dött av sjukdomen, men långt fler är smittade. Sjukdomen anses för tillfället vara utom kontroll.

Ebolafebern har slagit värst mot de västafrikanska Liberia, Guinea och Sierra Leone. Också USA har fått sina första fall av sjukdomen. Därmed har också den internationella oron för sjukdomen ökat.

Europa nästa?

När USA har fått sina första sjukdomsfall ökar också rädslan för att Europa ska drabbas av den dödliga ebolasmittan. Risken ökar också hela tiden.

I synnerhet Frankrike anses vara i riskzonen, eftersom de tre länder där sjukdomen härjar värst i Afrika är fransktalande. Också Storbritannien är utsatt för risk, eftersom Heathrows flygplats är en av de ledande mellanlandningsplatserna för flygtrafiken i världen.

Ebolaviruset Bild: EPA/Frederick A. Murphy

Finland: Undvik resor i ebolaländerna

Finlands utrikesministerium rekommenderar att man tills vidare undviker allt resande till Liberia och Sierra Leone samt onödigt resande till Guinea.

Ebolaepidemin utgör inte någon betydande smittorisk för dem som reser eller vistas i dessa länder, men spridningen av ebola orsakar en växande press på hälso- och sjukvårdssystemen.

Finländare som rör sig inom området kan därför ha mycket svårt att få adekvat vård för sina övriga hälsoproblem, och utöver det kan det vara problematiskt att ta sig ur landet om man uppvisar symptom, skriver Utrikesministeriet.

Djup oro i Sverige

I Sverige har man haft några fall av misstänkt ebola, som har visat sig vara obefogade.

Svenska experter är djupt oroade över utvecklingen. Vid ett seminarium i Stockholm nyligen jämförde professor Hans Rosling det pågående ebolautbrottet med när mässlingen och smittkopporna kom till Nordamerika på 1500-talet. Rosling talade om en klar felbedömning av allvaret kring ebolafebern.

– Jag har aldrig någonsin varit med om att jag är mer orolig för en akut händelse i världen än vad som skildras i medierna. Men det här är synnerligen allvarligt, sade Rosling enligt en rapport i svenska Läkartidningen.

Stopp för fotbollen

Rädslan för att smittas av ebola är stor bland invånarna i Västafrika. Sjukdomen smittar genom all slags beröring, via blod och kroppsvätskor. Det har drabbat bland annat fotbollen.

De internationella nyhetsbyråerna rapporterar att alla fotbollsmatcher i Liberia är inhiberade eftersom man är rädd för smitta, både bland spelare och publik.

Några matcher i de afrikanska mästerskapen har också inhiberats. I augusti vägrades Sierra Leones landslag inresa till Seychellerna för att spela en match i den afrikanska fotbollscupen.
Många andra afrikanska länder vill också förbjuda inresa för spelare från ebolaländerna.

Pausen i fotbollsspelandet har gett andra möjligheter. En fotbollsstadion i Liberias huvudstad Monrovia har gjorts om till ett gigantiskt mottagningscentrum för ebolapatienter, i samarbete med den internationella fotbollsorganisationen Fifa.

I Finland välkomnas alla nyfödda med en fantastisk present – mammalådan, eller moderskapsförpackningen. Det mesta mor och barn behöver för den första tiden finns i lådan, men jag saknade några saker och skapade en egen låda: Örtmammalådan.

Alexandras mammalåda

6 minuter

Spela upp klipp på Arenan: Alexandras mammalåda

Både nyfödda barn och nyblivna mammor kan råka ut för alla möjliga bekymmer, men det finns gott om huskurer som hjälper. Det första jag tycker att alla mammor borde ha är ett amningste. Jag gör en blandning av gurkört, som hjälper till med mjölkproduktionen och innehåller vitaminer och mineraler som behövs för mjölkbildningen, hallonblad, som är allmänt stärkande för gravida och ammande kvinnor, samt fänkåls- och anisfrön, som är mjölkbildande och motverkar kolik hos barnet. Det här teet kan man dricka två koppar av varje dag när man ammar. Har man problem med för låg mjölkproduktion kan man blanda i mjölkört (rallarros) i teet, den stimulerar mjölkproduktionen.

Mjölkstockning är något många nyblivna mammor oroar sig för. Och det är något man kan få även om man är försiktig och håller sig varm och ammar ofta. Men det finns några väl beprövade kurer, som vitkålsomslag. De är också populära bland idrottsmän med ledskador, eftersom de ökar cirkulationen. Vitkålsomslag känns svalkande och skönt på ett svullet och ömt bröst. Man kan lägga omslaget runt bröstet och sätta på bh:n utanpå, så kan man gå omkring med vitkålsomslaget hela dagen.

Men det är inte bara mammor som får ont. Kolik kan vara väldigt jobbigt för både barn och föräldrar. Amningsteet kan hjälpa mot kolik, men det bästa är att göra ett lite starkare te med bara fänkål och anis. Om man inte ammar kan man göra ett lite svagare te, låta det svalna och ge barnet med en tesked, eller blanda det i mjölkersättningen. Fänkål- och aniste hjälper för övrigt också mot hosta om bebisen blir förkyld.

Testa gärna också ett våtvärmande omslag med kamomill, som är kramplösande, smärtstillande och lugnande.

Som babyolja tycker jag ringblomsolja är bäst. Den består av ringblommor och ekologisk kallpressad rypsolja, och är väldigt bra mot utslag, eksem, sår och små nariga blöjstjärtar. Ringblomsolja går lätt att göra själv, men finns även att köpa i hälsokosten.

Recept:

Amningste
1. Blanda lika delar gurkört (borago officinalis) och hallonblad (rubus idaeus) i en burk
2. Blanda lika delar fänkåls- och anisfrön (foeniculum vulgare och pimpinella anisum) i en annan burk.
3. Ta 1 tsk fröblandning och 1 tsk örtblandning till en kopp hett vatten. Låt dra i 5 minuter. Sila och drick varmt.

Vitkålsomslag
1. Ta ett helt vitkålsblad och kör över det några gånger med brödkaveln, så att växtsaften tränger fram och bladet blir mjukt.
2. Lägg bladet runt bröstet, och sätt på en mjuk bh utanpå för att hålla det på plats. Vira gärna en yllesjal runt alltihop för att hålla brösten varma.

Kolikte
1. Ta 2 tsk fänkålsfrön och 2 tsk anisfrön till en kopp vatten.
2. Koka 5 minuter under lock.
3. Sila och drick varmt några gånger om dagen.

Våtvärmande omslag mot kolik
1. Ta 4 msk kamomillblommor (matricaria recutita) till 5 dl hett vatten. Låt dra i 5 minuter, sila bort blommorna.
2. Blöt en liten frottéhandduk eller tvättlapp i örtavkoket och vrid ur den ordentligt.
3. Vifta lite med tvättlappen så den svalnar tillräckligt för att inte brännas.
4. Lägg tvättlappen på bebisens mage.
5. Vira om en liten mjuk yllehalsduk för att hålla värmen på omslaget.
6. Omslaget kan ligga på i en timme, och man kan byta flera gånger om dagen ifall det behövs.

Ringblomsolja
1. Plocka ringblommor (calendula officinalis) en torr och solig dag.
2. Lägg dem i en glasburk och fyll på med ekologisk kallpressad rypsolja.
3. Sätt på locket och låt oljan dra i två veckor.
4. Sila bort blommorna och häll upp oljan i en mörk glasflaska. Den håller i ungefär ett år.
OBS! Tänk på att aldrig lägga blöta eller fuktiga blommor i olja, för då möglar alltihop.

En sjuksköterska som vårdat en patient med ebolavirus har smittats i Spanien, uppger landets hälsovårdsmyndigheter.

Kvinnan arbetade vid ett sjukhus i Madrid, dit en spansk präst som smittats fördes i september.

Myndigheterna uppger att sjuksköterskans ebolasmitta bekräftades genom två skilda prover. Det är den första ebolasmittan som någon fått i Europa.

Spaniens hälsovårdsminister säger att myndigheterna nu utreder smittokällan.

Norsk hjälparbetare smittad i Sierra Leone

En norsk hjälparbetare i Sierra Leone har smittats av ebolafebern. Det uppger den internationella organisationen Läkare utan gränser.

Sierra Leone är ett av de värst drabbade västafrikanska länder där den dödliga blödarfebern härjar. Mer än 7 000 människor har insjuknat i sjukdomen.

Organisationen Läkare utan gränser har över 3 000 hjälparbetare i regionen och trots stränga säkerhetsåtgärder har ett tiotal av organisationens hjälparbetare drabbats av ebola.

Den norska medarbetaren isolerades igår på sin arbeteplats i Sierra Leone efter febersymptom och hon ska nu transporteras hem till Norge för att få vård i isolering i Oslo.

Ungefär 3 500 personer i Västafrika har dött i vad som beskrivits som den värsta ebolaepidemin i världshistorien.

Artikeln har uppdaterats klockan 22:00.

Läs också:
Ebola - snart hos oss?
"Medierna sprider ebolapanik i USA"

Helsingfors stads servicesedlar för tandvård ska i framtiden gälla för större vårdhelheter och gå att få med bara ett telefonsamtal. I år använder staden mindre pengar på servicesedlar än ifjol men hoppas på att göra systemet effektivare.

Stefan Federley jobbar som tandläkare, han skulle gärna ta emot fler patienter som betalar med stadens servicesedel. Stadens servicesedlar går att använda hos privata tandläkare, patienten får betala lite mer än på hälsostation men får en tandläkartid snabbare. Staden betalar en del av vården, patienten resten. Federley undrar varför han inte ser de här servicesedlarna på sin mottagning.

- Vi har i år haft betydligt färre än tidigare år. Våren 2013 hade vi så mycket vi bara hann göra, det kom väldigt mycket patienter därifrån. Det var tacksamt för oss, vi fick mycket jobb. Efter sommaren tog pengarna slut för staden och de ströp kranarna. Vi fick mycket mindre på hösten. Det skulle börja på ny kula i januari men patienterna lyser med sin frånvaro, säger Federley.

För patienten blir det dyrare att gå till en privat tandläkare med stadens servicesedel än att gå till stadens tandläkare, men det blir billigare än att gå privat och be om ersättning från FPA. Seija Hiekkanen är chefstandläkare på Helsingfors stad. Hon berättar att Helsingfors måste fortsätta spara också i år.

- I år har vi fortsatt på samma sätt som förra hösten, vi delar ut färre servicesedlar. Ifjol delade vi ut mycket i början av året, och på hösten mindre eftersom vi måste spara. I år har vi fortsatt med samma modell, säger Seija Hiekkanen.

Servicesedel med ett telefonsamtal

Allt fler söker sig till den kommunala tandvården. För den som idag beställer en tid för undersökning hos hälsostationens tandläkare kan det ta över ett halvt år att få en tid, medan privata tandläkare i bästa fall kan erbjuda en tid inom en vecka.

I kväll ska social- och hälsovårdsnämnden i Helsingfors ta ställning till ett förslag som kunde göra användningen av servicesedlar smidigare. Seija Hiekkanen berättar att en av förändringarna skulle vara att det går att få en servicesedel per telefon.

- Om det på vår tidsbeställning konstateras att patienten behöver en undersökning hos tandläkare, så går det att, på basis av telefonsamtalet, skicka en servicesedel hem till patienten. Patienten behöver alltså inte först ta sig till hälsostationens tandläkare och sedan få en servicesedel . Vården skulle komma igång på privata sidan genast, säger Hiekkanen om förslaget.

Ett helt vårdpaket istället för en servicesedel per tand

Tandläkare Stefan Federley tycker att det nuvarande systemet har varit rätt så bra, men det finns också utrymme för utveckling.

- Det som står på servicesedeln är inte hugget i sten, det finns en viss flexibilitet. Men om vi hittar annat att göra får vi inte gå utanför den. Vi hoppas att den här nya granskningsmöjligheten ger möjligheter att utvidga vården. Det är tokigt då du har en patient som kommer med ett fel på en tand, och så ser du två stora hål där bredvid och du får inte göra någonting om inte patienten betalar det själv, säger Federley.

Också det här skulle förslaget som går upp i nämnden idag råda bot på berättar chefstandläkare Seija Hiekkanen. Istället för att dela ut skilda servicesedlar för undersökning, röntgen, borttagning av tandsten och förebyggande vård skulle allt skötas med en servicesedel.

- Tidigare har servicesedlarna huvudsakligen varit sådana att de gäller för ett ingrepp på en enskild tand. Nu är det på förslag till nämnden att det skulle finnas en servicesedel som innehåller en helhet. Till det hör undersökningen, vid behov röntgenbilder, att ta bort tandsten och förebyggande vård, berättar Hiekkanen.

De spanska myndigheterna har isolerat totalt fyra personer på grund av ebolasmittan. Förutom den sjukvårdare, som i måndags konstaterades ha insjunknat i ebola, utreds tre misstänkta fall.

Enligt hälsovårdsmyndigheterna i Madrid handlar det om den sjuka kvinnans make (för hans del sägs risken vara "hög"), en annan kvinnlig vårdanställd, samt en manlig ingenjör som nyss återvänt från Nigeria.

På tisdagskvällen kunde myndigheterna bekräfta för Reuters att det ebolatest som utförts på den andra kvinnan varit negativt.

Ytterligare ett 50-tal personer hålls under uppsikt. Det rör sig i huvudsak om vårdpersonal.

Hur smittades Teresa?

Det insjuknade vårdbiträdet är en 40-årig kvinna som i spanska medier bara kallas Teresa. Hon vårdas på sjukhuset Carlos III i södra Madrid. Hon behandlas med antikroppar från tidigare smittade patienter.

Nu försöker myndigheterna komma underfund med hur Teresa fick smittan. Hon arbetade själv vid Carlos III och var med om att vårda två patienter som hade smittats av ebola i västra Afrika. Båda två var missionärer, 75-årige Miguel Pajares respektive 69-årige Manuel García Viejo. Pajares dog den 12 augusti och García Viejo den 25 september.

Teresa började känna sig dålig den 30 september, men uppsökte vård först efter fem dagar, i söndags. På måndagen kunde man bekräfta att hon hade smittats av ebola.

Ebolasmittan överförs mellan människor genom infekterade kroppsvätskor. Men det är inte klart hur smittan har överförts från patienterna till Teresa. Hon ingick i en grupp på ett trettiotal vårdanställa som skötte om ebolapatienterna.

Enligt andra medlemmar ur vårdgruppen var säkerhetsåtgärderna extrema. De använde dubbla overaller, dubbla handskar och skyddsglasögon när de vårdade patienterna. Alla är därför förvånade över att Teresa har smittats.

WHO: Nya fall troliga - men vår beredskap är god

Spaniens regering manar nu befolkningen till lugn. Men många kritiker ifrågasätter regeringens beslut att flyga hem smittade missionärer från Afrika. Det råder oro över hur förberedda landets sjukhus är inför den fruktade sjukdomen.

På börsen i Madrid ledde smittonyheten till turbulens under tisdagen. Aktieindexet IBEX-35 slutade drygt två procent på minus, och oron spreds också till övriga europeiska börser. I synnerhet rese- och turistsektorn fick sig rejäla törnar.

Även EU-kommissionen har bett hälsoministeriet i Madrid om en förklaring till ebolautbrottet.

Världshälsoorganisationen WHO ser nya ebolafall i Europa som sannolika. WHO:s Europachef Zsuzsanna Jakab konstaterar att den intensiva trafiken mellan Europa och Västafrika gör det nästan omöjligt att stoppa smittan helt.

Jakab understryker ändå att Europa har god beredskap för vård av smittosamma sjukdomar. Att ebolaviruset skulle spridas i Europa är enligt henne ytterst osannolikt.

Läs också:

Första ebolasmittan i Europa bekräftades

På söndagen inleddes Strömmingsmarknaden i Helsingfors och i samma veva rapporterades att finländarna äter mindre strömming än förr. Tisdagssnackarna Maria Vuorelma och Fritjof Sahlström vill att strömmingen ska hitta tillbaka till våra matbord.

Varje tisdag bjuder Morgonöppet på diskussion och funderingar kring veckans aktuella händelser, och den här gången kittlade strömmingen tisdagssnackarna Maria Vuorelmas och Fritjof Sahlströms debattlökar.

Fritjof Sahlström älskar fisk och tillreder det ofta, och berömmer Palmia för deras nya meny.

-Jag har hört att Palmia serverar strömming i våra grundskolor, och det är ju jättebra. Jag tycker att de kunde ta med braxenpinnar på menyn också, tipsar han skolköken.

Tisdagssnackarna den här veckan var Fritjof Sahlström, docent i pedagogik vid helsingfors Universitet och Maria Vuorelma, som jobbar vid Nordiska Ministerrådet.

Yle Nyheter Huvudstadsregionen: Från strömmingsmarknaden

7 minuter

Spela upp klipp på Arenan: Yle Nyheter Huvudstadsregionen: Från strömmingsmarknaden

Den norska hjälparbetaren som har smittats av ebola i Sierra Leone har nu anlänt till Norge. Kvinnan ska vårdas på ett specialutrustat sjukhus i Oslo.

Ebolan sprider sig i västafrika Bild: Yle

Både medier och utryckningsfordon väntade flera timmar på Osloflygfältet Gardermoen på att planet skulle landa.

]Den ebolasmittade kvinnan kommer att vårdas på universitetssjukhuset Ullevål i Oslo. Där finns en avdelning där människor som bär på mycket smittsamma sjukdomar kan vårdas. Sjukhuset har plats för tio patienter. Personalen där är redo att genast inleda behandlingen.

"Evakueringen går som planerat"

Den smittade kvinnan arbetade som hjälparbetare för den internationella organisationen Läkare utan gränser i Sierra Leone. En representant för organisationen säger till norska NRK att evakueringen förlöper bra.

- Evakueringen går som planerat, och den smittade hjälparbetaren är vid gott mod, säger Anne Cecilie Kaltenborn från Läkare utan gränser.

Läkare utan gränser uppgav på måndagen att kvinnan hade smittats av sjukdomen i Sierra Leone. Organisationen har över 3 000 hjälparbetare i regionen och trots stränga säkerhetsåtgärder har ett tiotal av organisationens hjälparbetare drabbats av ebola.

Sierra Leone är ett av de värst drabbade västafrikanska länder där den dödliga blödarfebern härjar. Ungefär 3 500 personer i Västafrika har dött i ebolaepidemin.

Läs också:

Spanska ebolafallet: vårdkedjan brast
Första ebolasmittan i Europa bekräftades

Följ NRK:s direktrapportering här

Motion är bra för liten som stor, det gör musklerna starkare och ökar flexibiliteten och gör att man mår bättre. Dessutom blir det lättare att behålla en hälsosam livsstil.

Genom barnidrotten utvecklas social kompetens så som samarbete, lära sig att vinna och förlora. Genom idrotten utvecklas också fysiska färdigheter och koordination. Genom idrotten får barn känslan av tillhörighet när man får vara tillsammans. Genom idrott och motion reduceras också stress.
Barn skall vara aktiva varje dag, på så många sätt som möjligt, i 60-120 minuter. Det borde vara måttlig till kraftig fysisk aktivitet för att säkerställa en hälsosam utveckling. Barn behöver stöd för att kunna utvecklas inom idrotten. Visa att du är intresserad, hjälp till att komma igång. Barn under 8 år måste ha frihet att leka, utforska och lära sig färdigheter för att kasta och fånga, sparka och slå en boll, hoppa, springa och simma på ett njutbart sätt. Det är dessa kunskaper som gör det möjligt att tryggt gå vidare till nästa steg på sin utvecklingsstege.

Idrott och motion för barn skulle inte existera utan stöd från föräldrar, daghemspersonal, skolpersonal och andra aktiva. Uppmuntra och hjälp barn att fokusera på sina kunskaper och att bli skickligare på sina utföranden. Hjälp barnen att förstå spelens gång och förklara varför regler är viktiga. Hjälp dem att lära sig av sina misstag. Förklara för barnet att vinna inte bara betyder att komma först eller att vara bäst, utan att uppnå sitt eget mål är lika viktigt som att vinna och bör därför också berömmas.

I en entusiasmerande idrott känner alla barn att de får vara med. Genom delaktighet förbättras vänskap och ett livstidsintresse startas. Genom delaktighet förbättras barnens självförtroende och barn får lära sig att kontrollera sin impulsivitet. Allt detta är viktigt för att kunna utvecklas och gå vidare.

Ledarens viktiga redskap är att ha gruppen som resurs och att kunna avläsa den. Även om ledaren är full av kreativitet och entusiasm, kan det inom gruppen finnas många idésprutor. Det är alltid lättare att spinna vidare på något deltagarna redan är intresserade av, än att ständigt försöka hitta på nya och konstruktiva övningar. Dagens barn behöver komma igång, sedan återspeglas glädjen i utförandena. Entusiasmen är en slutprodukt av de fina idrotts- och motionsstunderna. Det är entusiasmen som är drivkraften i verksamheten. Barn älskar stim och stoj, liv och rörelse. Låt bollen rulla och hopprepet snurra. Det är en liten, men ack så viktig knuff vi som ledare behöver göra för att utförandena skall bli stora.

Barnidrotten behövs, för att samhället skall må bra.

Eva-Lotta Backman-Winquist
Ombudsman
Finlands Svenska Idrott

Jag sitter länge och trycker rakbladet mot min underarm, utan att riktigt veta vad jag ska göra. Kommer jag att våga dra ett snitt? Hur kommer det att kännas? Till sist tar den inre ångesten över och med rödgråtna ögon och plufsigt ansikte där tårarna redan torkat till saltstrilar mot kinden, gör jag mitt första snitt.

Det är inte speciellt djupt. Inte speciellt långt. Inte ens längsmed armen, så där som jag läst att man måste göra om man faktiskt vill dö.

Jag vill inte dö. Det är inte frågan om det, även om jag ibland tycker att ångesten känns för vidsträckt och enorm att klara av. Men jag vill inte dö, jag vill bara kunna kontrollera min smärta.

Så här tänkte och kände jag när jag var 15. I flera år efter det experimenterade jag då och då med att skära mig på underarmarna och låren. Jag försökte alltid noga gömma mina sår, men i stillhet hoppades jag kanske att någon ändå skulle ha lagt märke till dem och ställt den där enkla frågan "hur mår du". När ens inre är i uppror och inget riktigt verkar vettigt, är det lugnande att veta att handling har verkan - ett sår i armen kommer att blöda. Kontrollen av att kunna få till det i praktiken och kunna koncentrera hela sin ångest på att ha ont och blöda, ger en konstig stillhet i själen.

Nu, nästan 20 år senare, kan jag ännu inte helt och hållet sätta fingret på vad det var som fick mig att känna en sådan alltomfattande ångest och sorg att jag inte hittade någon annan utväg än att kanalisera den i snitt längs armen. Men jag förstår mitt 15-åriga jag, jag ser hur smärtan hjälpte.

På Svenska Yle kan vi nu läsa att självskadebeteendet bland österbottniska ungdomar ökar. Samtidigt som jag inte är säker på om det faktiskt ökar, eller om det bara kommit till ytan nu, är jag inte alls förvånad. Det är svårt att vara ung och det är ännu svårare att vara ung med ångest. Sådant syns inte alltid utanpå och det är svårt att veta vart man ska vända sig. Att sedan bli synad i sina rop på hjälp kan vara det sista en ungdom behöver, vilket ofta händer på små orter (till exempel i Österbotten).

Skolhälsovårdaren är kanske bästa kompisens mamma, läkaren är en annan kompis förälder. Byaskvallret är vanligt, ser någon att du går in till psykologen eller kuratorn börjar man viska. Så var det i alla fall i min ungdom, jag skulle vara mycket förvånad om allt vänt sig totalt till det bättre i dag.

Hur ska vi handskas med ungdomarna som skadar sig själva? Det känns självklart: vi måste naturligtvis ingripa innan det går så långt att en ungdom slår sönder en rakhyvel och plockar ut det sylvassa bladet och sedan kontrollerat ser sitt eget blod droppa på badrumsgolvet.

Hur ska vi ingripa om vi inte ser det? Vi måste visa att det är okej att må dåligt, att det inte är konstigt, att det inte är något man tisslar och tasslar om.

Vi som vuxna individer måste våga prata om psykisk ohälsa, adressera saker normalt och utan chocktillstånd eller nedlåtande medlidande. Och för Guds skull, vi måste satsa mera pengar på förebyggande verksamhet för barn och unga - hitta problemen tidigt så vi kan fixa dem i tid. Annars har vi en halv generation deprimerade vuxna om ett par decennium.

Fast det har vi ju i och för sig redan. Hur många av oss skadar inte sig själva på ett eller annat sätt? Alkohol, droger, hetsätning, sex - allt kan vara mer eller mindre kontrollerade former av skadebeteende. Vi mår inte bra och vår framtid ser tyvärr inte särskilt ljus ut. Men det är ändå viktigt att vi pratar om det, att vi inte gömmer oss och drar ett skynke över alla våra upplevelser och känslor. Vi måste hjälpa varandra.

Bara för att man skrattar högst innebär det inte att man är lyckligast. Bara för att man verkar lycklig så upplever man kanske inte sig ändå som lyckad. Bara för att man när som helst kan dra en direktsändning i tv betyder det inte att man inte är rädd.

Ändå tror folk det och behandlar en därefter: kallt, kaxigt och krävande. ”Fragile”-lappar borde klistras i pannan på de känsliga så omgivningen skulle ta det mera varsamt och för att de känsliga själva skulle minnas det när de ser sig i spegeln.

Eva har en tunn hud men skrattar en till tinnitus. Hon talar om sin ångest på samma sätt som andra beskriver hur de tvättar bilen. De som bara tvättar bilar istället för att dela sin oro tror kanske inte på henne. Öppenheten tär ibland på trovärdigheten men har man tänkt och känt igenom sin story många gånger så är det inte lika laddat som en 20-årig hemlighet. Men inte mindre sann eller sorglig för det.

Ångesten är en folksjudom

Nu menar jag inte trycket över bröstet när du har misslyckats på jobbet, käkat upp en hel chokladplatta på en gång eller tömt kontot efter en kväll på krogen. Jag menar den ångest som uppkommer utan att man nödvändigtvis gjort något men som snor all ens kraft och fokus under en lång tid. Den ångest som inte låter sig distraheras och som stänger livsglädjen ute. Många hittar strategier som lättar på trycket för en stund: sprit, tabletter, konsumtion, sex, jobb…trixen är många.

Ibland har ångesten en orsak i en yttre händelse eller upplevelse men många gånger är det också ett tecken på att man inte tar sin känslighet och sina gränser på allvar. Man är som en emotionell diabetiker som både vägrar insulin och regelbundna matvanor och då går det på tok.

I Finland har det inte funnits så mycket utrymme för känslighet de senaste hundra åren. Fattigdom och krig har inte precis givit folk utrymme för att känna efter och färdas försiktigt. Tvärtom så har allt detta varit tecken på svaghet. Att dölja och dämpa sin känslighet med sprit har däremot inte upplevts som svaghet fast det är det svagaste av allt fegt. Generationer och släkter har supit sönder sig själva och sina familjer istället för att bejaka sin känslighet och söka famn och hjälp. Det är märkligt.

Men hur botar man en folksjukdom?

Man kunde ju prova med att börja från början och lära barnen att uttrycka sina känslor och finnas där när de väl vågar. Lära dem att se känsligheten som en gåva och inte som en svaghet. Men för att lära andra måste man kunna själv. Kan du?

Jag kan ganska bra men jag är rädd att missa mina barns känslighet på samma sätt som Evas föräldrar missade hennes för att hon verkade så tvärtom.

Det finns många nyanser av tunn hud nämligen.

Text: Maria Sundblom-Lindberg
präst, parterapeut och programledare för Cirkus Familj onsdagar kl. 22 i Yle Fem eller på Arenan.

Läs fler artiklar ur programserien:
Att förlora ett barn
Saknar sprallismorsan och skrattmamman
Fem tips för bättre parförhållande

Infektionsläkare Peter Klemets vid Borgå sjukhus anser inte att det spanska ebolafallet ändrar på hotbilden för Finlands del. Han förmodar att sjukdomen också kan nå vårt land. Virusets långa inkubationstid gör att det kan dröja innan smittan bekräftas.

Angående det spanska fallet säger Klemets säger att det inte behövs mer än ett misstag för att ebolasmittan ska föras vidare - också då patienten hålls isolerad.

- I princip räcker det med att någon länk sviker under skyddsprocessen. Det kan till exempel hända att någon inte följer protokollet fullt ut då han tar av sig skyddskläderna. Kanske den personen kommer i kontakt med sekret eller blod, som sedan leder till smitta.

Hur lätt smittar ebola?

- Inte väldigt lätt. Det behövs verklig direktkontakt med kroppsvätskor eller sekret, som blod, avföring eller urin. Ebola smittar inte via luften eller ytkontakt, som till exempel influensa eller norovirus. Men sjukdomen är förstås mycket värre.

Tror du att vi får se fler fall i Europa?

- Det är nog möjligt. Smittan kan komma in i landet med hjälparbetare som verkat i ebolaområden, eller med hemvändande resenärer som varit i kontakt med smittade. Ebola har trots allt en ganska lång inkubationstid, upp till tre veckor. Under den tiden kan det hända mycket.

Idag har en annan ebolasmittad hjälparbetare flugits hem till Norge. Hur stor är risken med att flyga hem smittade hjälparbetare för vård?

- I det norska fallet vet man att personen har ebola. Hemflygningen sker med ett specialutrustat transportflyg. Där ser jag ingen större risk för allmänheten.
- Orsaken att patienter flygs hem är att man vill ge bästa möjliga vård. Man har ju ingen etablerad effektiv medicin mot ebola, även om man prövar flera olika läkemedel. Däremot vet man att modern intensivvård kan göra mycket - kanske rädda livet på en del smittade.

- Hur stor är chansen för en ebolasmittad att tillfriskna på ett sjukhus i Europa, jämfört med Västafrika?

- Nog bedömer jag chansen som större, bara vården ges på ett modernt sjukhus. Sjukdomsbilden kan i slutändan bli väldigt dramatisk och akut, och kräva intensivvård - det har man inte möjlighet till på små västafrikanska sjukhus.
- Men om sjukdomen drabbar väldigt aggressivt hjälper inte ens de bästa resurser. Där spelar individuella faktorer in. Just då det gäller ebolaviruset vet man att olika människors immunförsvar reagerar mycket olika.

- Det har sagts att vi i Finland inte har orsak att känna oro för ebolaviruset. Nu när smittan nått Spanien kanske det finns orsak till oro, trots allt?

- Jag tycker att vi inte ska känna oss mer oroade än förr. I Finland och Norden är man väldigt uppmärksam och följer med inresande.
Klart att någon enstaka smittad kan komma in i landet medan inkubatiostiden pågår, men jag bedömer inte risken som stor i det här läget.

Läs också

• Svensk hjälparbetare: Ingen mår bra av att ha sett det här
• Ebolasmittad anlände till Norge
• Spanien: Fyra personer i karantän efter ebolamisstankar

De senaste fem veckorna har Tiina Saarikoski vistats på ett av världens för tillfället farligaste ställen, mitt i det eboladrabbade Kenema i Sierra Leone. Hon är rådgivare för hälsovården och åkte ner för att jobba på Röda Korsets vårdcentral för ebolasmittade.

Det ökända ebolaviruset skrämmer inte Tiina Saarikoski som i dag återvänder hem till Finland.

De senaste fem veckorna har Tiina Saarikoski vistats på ett av världens för tillfället farligaste ställen, mitt i det eboladrabbade Kenema i Sierra Leone. Här klär hon på sig skyddsdräkten innan hon börjar jobba. Tiina Saarikoski klär på sig en skyddsdräkt Bild: Katherine Mueller / IFRC

– Jag är inte rädd för att ha fått ebola. Jag har haft att göra med ebolapatienter men vi har så bra skyddsutrustning och skyddsdräkter och är extremt försiktiga så jag anser att riskerna är minimala.

Spridningen av ebolaviruset. Bild: Yle

Hjälparbetare smittas

Ebolasmittade hjälparbetare och sjukskötare från både Norge och Spanien har kommit hem med sjukdomen under den senaste tiden. Tiina säger att hon ändå inte är rädd att ha smittats eftersom sjukhuset där hon jobbat är byggt så att vårdpersonalen är i stor säkerhet.

– Vi har haft skyddsåtgärder som följs extremt noga. Och på sjukhuset finns ett högriskområde där de sjuka ebolapatienterna vårdas, dit gick vi inte utan att ha gått igenom alla säkerhetsåtgärder ytterst noggrant.

Tungt att i jobba skyddsdräkt

Att vårda en patient som har insjuknat i den livsfarliga blödarfebern är väldigt tungt både fysiskt och psykiskt, speciellt då patienten är i dåligt skick.

– Vi skötte patienterna helt i vanlig ordning som man skulle göra hemma i Finland. Men det som gör allt så annorlunda och lite svårare är att vi måste jobba i våra skyddsdräkter och det sätter givetvis vissa restriktioner på hur fritt man kan jobba. Och ibland känns det som att man inte riktigt har kunnat ge allt.

Inte utsatt för fara

Tiina understryker att hon inte en enda gång har varit utsatt för någon stor risk under sina fem veckor i Sierra Leone.

– Själva jobbet innebär ju en viss risk men jag har inte upplevt någon sådan situation där jag borde vara rädd. Vi hade väldigt bra skyddsåtgärder.

”Man behöver inte vara rädd i Finland”

Och Tiina som har lett hela ebolakliniken i Kenema de senaste veckorna säger att vi inte behöver oroa oss i Finland.

– Inte behöver man vara rädd i Finland. Hotbilden för att ebola skulle spridas i Finland är väldigt liten. Nu har jag ju inte varit hemma i Finland de senaste veckorna så jag har inte kunnat följa med diskussionen men jag understryker att man inte behöver vara orolig hemma i Finland.

Sierra Leone är ett av de värst drabbade västafrikanska länder där den dödliga blödarfebern härjar. Mer än 7 000 människor har insjuknat i sjukdomen.

Ungefär 3 500 personer i Västafrika har dött i vad som beskrivits som den värsta ebolaepidemin i världshistorien

Onödiga risker bör inte tas och man ska handskas med ebolaepidemin med största försiktighet.

Tiina Saarikoski gick en utbildning med Läkare utan gränser i Bryssel innan hon åkte ner till de drabbade Västafrika för en dryg månad sedan. På kursen utbildades hjälparbetarna i att bland annat jobba i skyddsdräkt och hur man klär av sig den utan att smittad av ebola.

Läs också:

Första ebolasmittan i Europa bekräftades
Ebolafall möjliga också i Finland